Svensk ordbok 2009, webbversion

ta på´ verb tog tagit, pres. tar tag·it●sätta på klädes­plagg kläd.ta på henne overallen○ofta i absolut an­vändningsärsk. refl. ta på sig och gå○äv. bildligtofta refl. och då äv. fast sammansättn., sepåta sig acceptera att bära ta på sig ett tungt an­svarhon kunde inte ta på sig att bekosta hela resanta på (ngn) ngt, ta på ngn (ngt), ta på sig ngt/att+Vta på sig spenderbyxornasespenderbyxorna sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. taka upa sik ’ta på sig’ Subst.:vbid1-355195påtagande, vbid2-355195påtagning